Eva Hudin

7 februari 2012 07:22

Svaret är nej, men det är spännande att sitta inne i stugvärmen och följa med. Uppe på Jofjället, eller ett fjällmassiv intill, har jag faktiskt vittrat garn en gång, det måste ha varit 1984. Det var mitt i sommaren men snön låg fläckvis kvar.

Marre

7 februari 2012 09:02

Tja, det vore ju nått, men då man här är så fryslig av sig så skulle jag nog avstå. Och 100 dagar låter galet för mycket, kan det verkligen vara så bra?

Hur är det med dig och har du anpassat dig i kylan nu, burr säger man här och längtar till värmen.

Snart är överkastet klart, virkar så fingrarna ömmar, hi. Jo, vet du om det blir snyggare att virka ihop det i stället för sy? Har testat att virka ihop några rutor o det blev faktiskt snyggt men frågan är om det kommer att hålla ihop bättre som sytt, svårt det där när man inte är så kunnig, hm.

Hoppas dagen blir fin. Kramiz

Anette

7 februari 2012 12:20

Visst är det läckert! Gubben min är riktigt sugen. Har sett reportage häruppe på lokalnyheterna om honom.

Margit Axelsson

7 februari 2012 12:25

Nej jag tror inte jag vill sova ute när det är så här kallt.
Här hos mig är det rena sommarvärmen idag -1 grad bara. Hoppas att det kommer att fortsätta vara sådana här grader i fortsättningen. Men det kan man väl inte hoppas på.
Om min förkylningshosta varit borta så skulle jag ha åkt ner till Hemslöjden här i Uppsala på Slöjdcafé ikväll. Skulle vara skoj att komma ut lite och träffa Slöjdfolk. Kanske har de träffar fler gånger.
Hälsningar
Margit(maxelonia)

Miastickar

7 februari 2012 16:46

Hur kan amn komma på iden att sova ute när man har en varm och skön säng hemma inne i värmen! I morse mätte bilen upp -34 som kallast på väg till jobbet och då är det inte nådigt ute!

Zoo keeper

7 februari 2012 19:46

Näe, jag håller mig inne, så fort det blir minsta lilla kallt. Är ingen snö-älskare och jag tycker ibland att extrem kyla är lite otäckt. Jag läste om killen i tidningen, cool idé ändå! :-))) Skall följa hans blogg nu, tror jag.
De små gubbarna på miblderna är köpta i Tyskland, via nätet, och är sådana där figurer som folk använder till modellbyggen, typ modelljärnvägar och så. Listigt!
1600 pix per person kostade en övernattning hos Pino, och då är man ensamt sällskap i hans kök/matrum i hans Värdshus, tillsammans med han och hans dotter. 5-rätters middag (laxtartalette, jordärtskockesoppa, grönsaksrätter, havsabborre med grönsaker, fruktsallad med vispad vinsås, vin, kaffe och smaskig frukost. Bara energi innput, helt fantastiskt!

Eva Hudin

8 februari 2012 07:38

Man ska vill inte kalla koftor man stickar för skrällen, men de tar tid. Det kräver helt rätt tålamod, och ibland tryter det och det blir rätta ordet just koftskrälle.
Jag tror visst att man kan sova som allra bäst i tält eller igloo i många minusgrader och med rätt utrustning. Känna kylan men framförallt frisk luft genom näsborrarna är rena njutningen och nästan förutsättningen för en riktigt god natt. Men bädda ner sig utanför husknuten är ju ingen sport :-) Ut i skogen med er!

Eva Hudin

8 februari 2012 08:47

Ojoj, men då ska du förstås vara rädd om dig. Ja, kajorna är visst en ljudlig och sanitär plåga på sina håll. Idag vägrar jag koftan, kollar istället mönster till enkla pulsvärmare. Jag önskar dig en fin dag!

Tant Marit

25 februari 2012 23:28

Vet du, det hade jag nog kunnat tänka mig OM jag hade bra grejer så att säga.
Rekordet på inomhustemperaturen i sovrummet är +2,8, så jag gillar när det är svalt...
Dessutom utgår jag ifrån att det är torrare luft där, eller?
Men visst skulle det vara kallt, ingen snack om den saken.