Nu snart blir den här sötnosen hämtad. Nelly 4 kg lätt har vi nu haft i tre veckor därför att hennes familj, min yngste son med familj, har varit på semester i varmare nejder.
Barnbarnet Elsa lånade mig en av sina Monster High dockor för att jag skulle kunna göra mönster till dockkläder. Jisses vilket piller det är! Jag syr kläderna förhand för jag klarar då inte av att sy dem på symaskin. Sååååå smått. Tycka vad jag tycka vill om dockorna, men det är alltid kul att få beställning på dockkläder.
Här är länk till en Pinterest tavla med en del tips. Jag köpte också ett Simplicity mönster att utgå ifrån. Men den här dockan har ju sååååå konstiga onormala "kroppsformer" att det blir hela tiden att sy, klippa och prova så att det blir bra. Vilket resulterar i att när den här dockan nu åker hem till Täby, så måste jag gå och köpa en egen docka att prova på! För det är mera dockkläder som ska sys och jag har ju ett barnbarn till, Linnea, som också ska ha kläder till sina dockor.
mona
2 februari 2014 15:35
Vad roligt med dockkläder, men vad svårt att göra så smått. Lilla hunden var ju så gullig.
Kram från Mona
elaknit
2 februari 2014 16:37
Ha ha ha! Min egen dotter har en av de där hemska dockorna! Efter MYCKET ångest köpte jag en till henne i juklapp då hon så oerhört hett önskade sig en (resultatet av socialt tryck i skolan). Varför denna ångest då? Jo för det första för att Barbie är en västanfläkt vad gäller grotesk fysik i järmförelse med dessa, vad är det för ideal vi ger barnen? Midja och lår har ungefär samma minimalistiska omkrets, och kläderna ska vi ju bara inte prata om! Dessutom är de dyra, du får inte en docka för mindre än 300 kronor, och det tycker jag är ocker!Jag är för övrigt imponerad av att du lyckats sy till denna märkliga kropp!
http://www.elaknit.blogspot.com
Gun
2 februari 2014 22:13
Ja vi kan tycka vad vi vill om saker och ting och "hålla emot" men se tidens gång har sin gång. Barbie hade också sina motståndare, men vad hjälpte det?! ;-))
Elisabeth
2 februari 2014 16:44
Ja det var inte överraskande att du klarar dockkläder också. Men dockorna är ju "fula". Mitt barnbarn har inte lekt med dockor på det sättet. Jag har bara gjort en dockfilt. Nu blir hon 10 år och nu är det smink som gäller.
Gun
2 februari 2014 22:11
Jag vet då inte om smink för en 10-åring är så bra heller må jag säga.... Alla har vi vår "frälsning" om vad som är bra eller inte bra för barn. När mina söner var tonåringar var det ett ramaskri kring VHS-filmer och deras påverkan. Märkligt nog ??? ;-) har det gått bra för dem i livet!
Anna Maria Hult
2 februari 2014 18:13
Ja herre min skapare det var smått och pilligt.men tjusigt blev det, förstår att symaskinen inte är att tänka på.
Men du klarar ju av det mesta. Snyggt jobbat!
http://Knitonnet
Anette
2 februari 2014 19:28
Men herreje, är det så där dockor ska se ut nuförtiden!?!? Tur att Nelly ser ut som vanligt - lika gullig :-)
http://anjson.wordpress.com
Margit Axelsson
2 februari 2014 23:56
Va duktig du är som klarar av att sy dockkläder till dessa små dockor.
Jag höll på att tokig när jag stickade barbiedockkläder till mitt barnbarn.
Hälsningar
Margit(maxelonia)
Eva H
3 februari 2014 08:34
De där dockorna har jag inte sett förut, lika oproportionerliga som Barbiedockorna, men vad gör man...Jag sydde mängder av kläder till mina barbies. Lilla Nelly är så söt, mycket vackert tecknad i ansiktet.
Hälsar
Sjal-Eva
http://eva-hudin.blogspot.se
Ylva
3 februari 2014 08:34
Ja , min mamma var skeptisk till att jag och min syster fick var sin Barbie på 70-talet . Men Gud vad vi lekte med dom ! Jag sydde kläder själv och precis som du så sydde jag för hand för det var så småttigt, jag kan också hålla med om att det är knasiga kroppsideal men jag tror att min Barbie ökade min kreativitet i form av att göra kläder , skapa ett hem av alla möjliga saker på golvet i vårt rum . När barnbarnet ser att man kan göra kläder själv kanske hon vill prova också ?
http://Fastamaskor.blogspot.com
Siv
3 februari 2014 12:57
Vad gör man inte för sina barnbarn! Så fina dina krationer blev!! Som tur är har jag inte fått frågan om kläder till de där dockorna, ännu!
Ha de gott!
http://www.tassarochstickor.blogspot.dk
Elin
3 februari 2014 14:03
Super snyggt
maidi
3 februari 2014 14:22
Nu blir jag riktigt glad att mina barnbarn vuxit ifrån dockor.. Det där pillet hade jag aldrig haft tålamod till men du lyckas bra ser jag..
Kram Maidi
Raija
4 februari 2014 18:48
Vilken söt liten hund och jag förstår att du haft mysigt med honom.
Dockorna är tyvärr inte lika söta, men det är roligt att sy dockkläder och jag ska snart börja med det jag också.
Jo, jag stickar lite, men det låg nere i ca: 10 år och nu i höst började jag sticka igen och gjorde 3 pippitröjor till alla barnbarnen som de fick i julklapp. Fast jag klarar inte så fint arbete som du gör, för blir det för pillrigt så tröttnar jag, nu för tiden.
http://www.nitida.se
Gun
8 februari 2014 08:13
Dockorna är så fina så dom skulle platsa på röda mattan :) Vilken ljuvlig lurvboll till hund, smälter ju totalt <3
http://syssi.blogspot.com
Eva H
12 februari 2014 10:09
Det är trist för Anjo att han inte kan springa fritt hur som helst, men han har så många andra förtjänster, min lilla Pärongris.
Nog kliar det i broderifingrarna, men jag vet inte vad jag ska göra. Har så mycket färdigbroderat som bara ligger, önskar jag vågade stå på torget, men jag har blivit lite feg på gamla dar!
Hälsar
Eva
http://eva-hudin.blogspot.se
Janicke
12 februari 2014 11:40
Duktig är du!
Och vovven jättesöt, får hålla utkik om jag ser dig och din kamera nån gång på stan.
Nej, handarbetar inte, bara vill men kommer inte till skott. Funderar på att virka nåt, kanske ett överkast till sängen. Vi får se.
http://janicke365.blogspot.se
Eva Hudin
14 februari 2014 09:11
Det är så trevligt att få brev från dig :-)
Jag provade att sticka ett ENKELT hålmönster ur stora Stickboken, inga ökningar bara samma maskantal fram och tillbaka. Det gick ganska bra ända tills jag gjorde fel. Då är det som någon begär att jag ska lösa ett kvadruppeltal och halva hjärnan får syrebrist. Där står jag med en kreativitet som sprakar och är totalfrustrerad. Vet inte om jag vågar en gång till, men med tiden kanske...
Kram på Dig
Eva