Nelly blev litet trött av all väntan på att hennes familj skulle komma. Ligger under min sambos ben - ganska trångt!

Nelly vet inte var hon ska ta vägen i sin glädje  

Idag har det varit allehanda strövtåg och ett och annat bus!

Som när trollet stod i dörröppningen.

  Men det är också skönt att sitta vid vägkanten och prata kusiner emellan.

Och så kom de på lunch - Alis och Ole. Vi tycker om att woka över öppen eld på Muurikan. Maten smakar gudomligt gott!

Kaffe och glass är aldrig fel. Mammas fina koppar och de speciella desserttallrikarna är vackra och vi använder dem ofta.

Kopparna är Gustavsberg , benporslin Pang-S 43 och tallrikarna är Wood&Sons, England. Har ingen aning om det är något speciellt med detta porslin. För mig är de speciella så till vida att det varit mammas.

Några virkade armband har också skapats. 

Solen sken så härligt vid morgonpromenaden. Ekbräken är en skir växt som täcker stora ytor. Vacker, men inte så hållbar när man plockar in den för vasen. Men bladen är lätta att skissa upp för ett broderi.

I stentrappan upp till huset finns det murklor,

men jag är försiktig av mig.

Plockar bort dem så att inte barnbarnen petar i sig något farligt.

Eftersom det inte är toppmurklor tänker jag inte göra några avkok och äta dem heller.

Nellys bästa position - en riktig knähund inte bara till storleken!

Fick ett sms från Alis att de anlänt till Dikanäs. De bilar med husvagn från Danmark till Dikanäs varenda år. I år tänkte de dock inte komma hit, men de måste hit! Hon höll en bejublad pilflätningskurs i fjol!

Ner till byn och se....Alis hade köpt Hjärtans kär-muddarna. De var som skapta till henne!

En jämn ström till pizzaaftonen vid bagarstugan. Pizzorna bakas i den vedeldade stenugnen. Rejäla portioner!  

I träffpunkten hänger tavlor skapade av Staffan Fredriksson.

Åh de är såååå vackra! Tillverkade av gamla brädor och gamla spikar. Alltså handsmidda spikar - det syns väl hoppas jag. Jag vet inte om de här tavlorna är sålda ännu, men ta kontakt med honom via mail fredriksson.dikanas@gmail.com - han skapar nya hela tiden.

De är i olika storlekar och de passar verkligen in i den lantliga inredningsstilen som är populär nu.

För en vecka sedan ringde man till min sambo och frågade om han kunde vara med på renkalvmärkningen. Otur för mig att jag fortfarande jobbade! Men det kanske blir någon annan gång. Sådana här trevligheter ordnar Dikanäs bygdeförening.  Kolla sommarprogrammet.

Min styvpappas far (plastfarfar säger man väl idag?) spelade psalmodikon. Ja jisses de flesta tyckte att farbrorn var av udda art och att det gnällde om både gubbe och instrument. Idag skulle han ses på med helt andra ögon. En vårdare av kulturarv och verkligen uppskattas. Om han bara visste i sin himmel att det idag finns ett Nordiskt Psalmodikonsällskap med lokalföreningar på olika platser i Sverige.

På YouTube hittar man det mesta - även psalmodikonspelande damer och herrar!

Idag har jag tillbringat dagen i Dikanäs med att ta ned tavlor, hänga upp tavlor och flytta om tavlor. Puh! Levererade 17 nya tavlor.

Vissa tavlor tycker man om mera och gläds åt när de är sålda.
Någon annan tyckte också om den!

Andra väntar på att bli sålda.

Och så blev det bråttomt på slutet så jag hann inte fotografera allt annat trevligt som finns på Träffpunkten/Internetcaféet i Dikanäs.

Det får jag göra en annan dag!

Idag har jag mest kopplat av - litet har jag skapat, men det visar jag en annan dag.

När jag är ute och "luftar hunden" i skogen rör sig tankarna hit och dit.

Klart man funderar på hur de äldre har stretat här på gården, röjt och tagit bort sten och försökt odla. Vi försöker hålla bort slyn så gott det går, men det är stora ytor ska ni veta. Tack Jens (grannens son) som hjälper oss emellanåt med det!

Här ses bara en bråkdel av det hela. Ladan är den äldsta byggnaden på gården. Slåtterkarl'n (ni såg honom i gårdagens inlägg) försöker rädda ladan från förfall.

 Harven blir som en vacker staty i skogsgläntan!   

   På en sten växer det fullt med Linneor. Lutar man sig fram känner man hur de doftar. Mitt ena barnbarn heter Linnea. Hon har fått en tavla av mig med torkade Linneor härifrån.   

Fjällkvanne växer överallt här. Den är en mycket nyttig växt. Synd att jag missade Solbritt Hanssons visning/avsmakning i Dikanäs. Hon tillverkar allehanda saker av kvanne. Du kan också komma till henne och lära dig att ta reda på växten. Här får du kontakt med Solbritt och så kan du lära dig mer om kvanne på hennes hemsida och några recept finns det där.

Men var övertygad om att det är fjällkvanne du tar så det inte är den giftiga jätteflokan, björnflokan eller björnlokan, som är en ståtlig men ovälkommen gäst i vår natur.

Hönsbär - de har jag inte hört att man kan göra något av alls.

Vet någon något?  

Hjortron? Jodå jag hittade några små stackare i ena myrhörnan...jo det är min myr. Inget märkvärdigt häruppe med det - alla har väl en myr!

Men när jag nämner det söderöver då gör man stora ögon....

Kl 06.00 ringde klockan - jag skojar! - jag menar då började Nelly sitta och glo mig i ansiktet så att jag vaknar. Hon vill ut! Halvsovande stiger jag upp och tar en kort promenad med henne. Går och lägger mig igen och somnar genast om.

Dagen har sedan bestått av att packa upp, plocka med saker, titta runt på gårdens alla hus, sticka litet, bakat en kaka, städat litet osv. Jag har helt enkelt tagit dagen som den kommit och gjort det jag känt lust för.

Nelly har fått sin medicin med jämna mellanrum. Det går bra när jag stoppar tablettbiten i pastej - inte annars!

Det är ganska mycket mygg, knott och "sviarn" som vi säger här uppe. De är mindre än knott och är ena riktiga ettriga rackare. Min mamma hade alltid en liten eld brinnande vid huset - det höll sådana rackare på litet avstånd. När jag känner rökdoft blir jag alltid så "salig" - det doftar så gott. Vi har ofta en eld/rök brinnande straxt nedanför huset där Nelly gärna vistas.

Eller så står hon på husets altan och håller koll över gården. Den här bilden togs igår när det stod som "spön" i backen, men det regnade idag också. Det första huset är sommarladugården där vi hade korna under sommarhalvåret och nästa röda hus är vinterladugården. De blå husen är där morfar bodde.     

Här är det timmerhus vi bor i.

Det ligger högt med utsikt över Vojmsjön.

Vid gamla huset slås det gräs med slåtterbalken.

Slåtterkarl'n körde upp via Norge på sin motorcykel. Lyckost!

Vi måste ha bil häruppe så därför körde jag den upp.

Men å andra sidan orkar inte min kropp att köra MC så långt.   

   På många hus finns det låtsashackspettar. Efter bästa förmåga snickrade jag till dessa och satte upp på flera hus för att signalera att reviret är upptaget. Det var en dåre till hackspett som fick för sig att hacka hål på en massa ställen. Läste någonstans på internet att man kunde göra så för att slippa dem. Jo minnsann - den flyttade till grannen ;-) - där var ju reviret ledigt!

Ja ungefär så här har dagen varit idag. 

Glädje är att med packad ryggsäck ta sig uppåt, uppåt, uppåt för att      

få en strålande kvälls- och morgonutsikt i total tystnad!

Sinneskattens fredagstema är att man ska spegla Glädje med en bild.

Förlåt att jag tar två bilder för annars förstår du kanske inte varför det är en sådan glädje att streta sig uppåt branten med tung packning!

Pysselfarmors andra bilder