Nu kommer det att bli ett långt inlägg därför att jag har haft en så fantastisk helg på Ingmarsö tillsammans med nio andra brodöser och stickerskor.

Dock börjar jag i den änden att berätta, att i torsdags var det sista tillfället i den estniska spetsstickningskursen med Triinu Andreassen. Jag hade ju börjat på en sjal, men tyckte att det var litet för tjockt garn så den rev jag upp. Innan resan till Prag inhandlade jag nytt garn och så påbörjade jag sjalen där. Den fick dock inte följa med till Ingmarsö.

Bilderna blir större när du klickar på dem!

På båten ut till Ingmarsö stickade jag så här långt på de tvåändsstickade vantarna. Sedan tog jag inte fram dem mer för jag hade bestämt att den här helgen skulle jag ägna mig åt broderi.

I det här huset bodde vi.

Pia Sjöstrand hade med sig ett broderikit till oss och uppgiften var att brodera ett vykort från Ingmarsö. Pia hade färgat tyget med solfärger och lagt knappar på tyget. Vilka effekter! 

Jag har hittat hur man gör, men inte var man kan köpa solfärger. Vet du?

På söndag blev det utställning. Flickan på mitt kort fanns i infärgningen och hon ropade till mig att hon ville bli broderad! Det var första gången jag broderade så här fritt. Kul!

Här är vi på väg mot ett stort växthus där tomater odlas. Monika tillsammans med dvärgpudeln Ceasar visar oss vägen.

Så fantastiskt att lyssna på Karin när hon berättar om sin odlingsfilosofi. Det är kö till hennes tomatförsäljning och allt försvinner på nolltid! Skörden är på ett ton om jag nu uppfattade saken rätt. När hon odlade i hela växthuset var storleken åtta ton! I växthusets tak klättrade vinrankor. 

Här kan du läsa mera om Karin

Broderandet av vykortet tog sin tid, så att jag hann inte så långt på min sypåse. Och dessutom åt vi fantastiska luncher, middagar och för- och eftermiddagsfika. För att inte tala om den väl tilltagna frukosten!

Det här vackra gångjärnsbeslaget ska jag försöka hitta en plats för på min sypåse.

Och så kom Ingmarsö garnförsäljare Rosenro handarbeten & garner på hembesök. Hon sålde garner från Du Store Alpakka. Gosch vad vi handlade!

Det här är min hög och jag har börjat på prinsessockor till mina barnbarn   

Och så avslutar jag med några naturbilder från Ingmarsö.

Tätt fylld doftande påsklilja. Förmodligen en gammaldags sort.

Det fanns många av den!    

I backarna stod blommande Adam och Eva.

Jag har tillbringat underbara dagar i det vackra Prag. Var där i slutet av 1980-talet och mycket har hänt sedan dess. Gamla hus är restaurerade och staden mera städad, massor med nya hus är uppförda, flygplatsen är tip top och gallerior och gågator finns det gott om. De sistnämnda brydde jag mig inte om utan vi njöt av sommarväder, vackra vyer och otroligt fina hus med många detaljer att fotografera. Gissa om min stegräknare har "slagit i taket" dessa dagar!

Bilderna är klickbara till större storlek!

	Här stretar vi uppför trapporna mot Pragborgen, slottet och Sankt Veitsdomen med flera vackra byggnader.....
	Här är utsikten från Strahovklostret, som ligger på samma höjd som Pragborgen på Lillsidan, Malá Strana. Du ser Sankt Veitsdomens torn, kungliga slottet framför och byggnaden med det speciella utseendet, som teckningar, är  Schwarzenberg-palatset, ursprungligen Lobkovicz-palatset.
	Fasaden är utsmyckat med "grafitti", metoden att lägga olikfärgade lager på varandra och sedan skrapa bort kallas Sgrafitto.
	Vi stod som alla andra turister och glodde på det astronomiska uret på gamla stadshuset    Skelettet där vid uret drar symboliskt i snöret så att klockarna ringer, medans en radda figurer visar sig i luckornas öppningar och till sist gal den gyllene tuppen. Allra sist så blåses trumpet uppifrån kyrktornets läktare. Det görs det varje hel timme från olika platser i gamla stan.
	Václavplatsen är förknippad med många historiska händelser bl.a 1969 när Jan Palach satte eld på sig själv i protest mot sovjetisk ockupation och 1989 då man firade att kommunisteran var över. Idag kantas platsen av affärer i massor och byggnaden där borta är Nationalmuseet.

När vi kommit tillbaka till hotellet för att vila trötta fötter innan middagen så har jag stickat litet grand bl.a har jag börjat trava runt i sockträsket    Jo jag har stickat sockor tidigare, men nu ska det bli mera massproduktion för barn och barnbarn behöver nya sockor. Jag tog med mig en utriven beskrivning från Hemslöjden år 2006 där namnen för en sockas delar är tydligt angivna: skaft, hällapp, kilhäl, bandhäl, vrist och fot. Jag virkade en picotkant runt skaftet.

Och så läste jag ut en bok

Jag har tidigare läst  Svinhugg och Svartvintern av Marianne Cederwall. Spinnsidan är tredje boken i en serie om Mirjam och Hervor. Hervor är synsk och kallas för Lapplandshäxan. Mirjam utforskar sina mediala förmågor. Hos min favorit En bok om dagen finns recension

Måste erkänna att det var riktigt roligt att sticka fingervantar. Det trodde inte jag! Bävade för alla fingrar som skulle stickas. Alla trådändar är fästade och vantarna är sköljda i såpvatten så de är mjuka och goa. Passar perfekt!

(Du kan alltid klicka på bilderna så att de blir större)

I söndags var vi med barn och barnbarn till Tom Tits Experiment i Södertälje. Vi var där i fem timmar och jag tror att vi vuxna hade lika kul som barnen   

Det finns över 600 experiment att göra, så det är helt ogörligt att göra allt på en enda dag. Ingen mäktar med det och framför allt inte femåringar. Elsa och Linnea tyckte det var jätteroligt - tänk att få gå på ett ställe där ingen tjatar att man INTE får röra på grejerna utan tvärtom! Även Max ville vara med och testa.

En del tror jag blir stressad av att ha flera saker på gång, men så är det inte. Jag stickar på ett projekt dels utifrån när nästa kurstillfälle är eller vad jag har lust med för tillfället.

I helgen är det sista kurstillfället för tvåändsstickningen. Så sorgligt då kursledaren Karin Kahnlund är suverän och gänget är härligt. Jag kommer att sakna er alla!!

Slickepott har blivit klar på ena fingervanten!

Idag har jag haft det litet jobbigt med min värk så hastigheten på stickningen har varit litet av snigelfart och när det blir så där smått som dessa fingrar då är det extra jobbigt. 

Men skam den som ger sig och jag tror på att det är bra att hålla fingrarna igång.

Att hålla igång gör jag också genom att riva upp. Jag har inte blivit nöjd med vänstervantens tumökning så jag har rivit upp den två gånger. Det är nästan så att garnet tovar ihop sig på grund av det. Men nu så är jag på gång med den vanten på ett för mig godkänt sätt. Herrn i huset blev glad när jag sa att det är till honom.

Koftan som jag rev upp helt är också på gång. Ärmarna är klara och stickningen som omfattar bakstycke och båda framstyckena på samma gång är så här långt kommen. Den stickar jag bara på litet då och då.....

I helgen gäller tvåändsstickningen, men sedan är det den estniska spetsstickningen som gäller. Jag har just börjat på min trekantssjal. Uppläggningen är osynlig uppläggning därav den svarta tråden. Den tas bort och maskorna används sedan för spetskantens maskor.

Vi presentade Karin idag som tack för suverän kursledning och titta nu på denna underbart vackra flugsvamp som en av kursdeltagarna, Elisabet, hade skapat till henne! Sååååååååå vacker så vacker - riktigt ögongodis! Jag har ställt flugsvampen i garnhärvor - visst ser det ut som mossa!? Du ser väl den lilla lilla nyckelpigan? Jooo under hatten finns strumpan också! Flugsvampen är tänkt som nåldyna.

Tänk nu vill jag tova också!!??

Apropå garnhärvor - tänk er långa bord fulla med frestelser - garnfrestelser. Inte är det lätt att hålla emot detta garnberoende! Jag kunde inte det idag! Men tröstesamt nog så är jag inte ensam i detta beroende....  

Idag har jag varit i Uppsala och stickat roositudmönstrat med Helene Wallin. Tack Anna-Karin som fixade kursen och lånade ut ditt hem som kurslokal. Vi var en behändig grupp på fem personer, bl.a Woolbox, och vi stickade med sådan frenesi att Anna-Karins man tyckte att det var mycket varmare i vardagsrummet där vi satt än i övriga huset.

Vädret i morse var inte roligt när jag körde iväg från Tumba. Jag bestämde mig för att ta god tid på mig och det tog 1 timme 40 minuter innan jag klev in genom dörren hos Anna-Karin. Hemresen i strålande solsken tog 1 timme exakt.

Detta är vad vi stickat under dagen.

Snart kan jag börja på nästa mudd

  
Helene visade de här vackra fingervantarna som hon köpt i Estland. Några sådana tänker jag inte ge mig på, men absolut ett par vantar har jag tänkt mig med roositudmönster.

Fick flera frågor så nu gör jag ett tillägg här så ni ser vad det är.

Här har du mönster!

Hoppsan vad de här 11 lediga dagarna gick fort! Tidigt i morgon startar vi och jag har laddat upp med stickning och liiiiiiitet litteratur. Stegräknaren har gått varm de här dagarna också med tanke på att under tisdagen blir det inte många steg tagna. Tänk om jag kunde sätta räknaren på stickorna i stället!

Nu ligger jag i startgroparna inför avslutningen i tvåändsstickningskursen om två veckor. De båda fingervantarna är stickade så långt jag önskar.

Och så har jag smattrat ihop muddarna till en lördagsdate med Uppmaskan då vi ska lära oss att sticka estniska roositudmönstrade muddar med hjälpa av Helene Wallin.

Hmmmm harkel harkel dessa ufon hittade jag i en låda hemma så de åkte med som bilstickning. Egendesignade tvåändsstickade vantar och de ska absolut bli klara - i varje fall innan kursavslutning då om två veckor.

Våren 2011 var vi i Danmark och där fick jag för mig att köpa några mönsterböcker och garn bl.a hos Marianne Isager. Jo jo det är inte så lätt med danskan som jag trodde. Nu har jag rivit upp den här koftan och börjat om för något galet hade jag gjort. Dessutom har jag översatt mönstret till svenska så att tvåändsstickningsfröken Karin får kolla igenom så att jag verkligen förstått stickningstermerna. Hon har, som jag förstått det, bott en tid i Danmark.

Om jag tröttnar på att sticka (va?) så ska jag läsa litet i den här boken. Vi ska åka till Prag en weekend i början av maj. Jag har varit där tidigare, men det finns så otroligt mycket att njuta av där så jag åker gärna tillbaka. 

Mina planer var att jag skulle sticka den här lilla docktröjan klar igår i bilen på väg upp till gården i Lappland. Det är en docktröja i halländskt binge. Ärmhålen och halsringen klipps upp när stycket är färdigt.

Mönstret finns i den här boken som innehåller mönster från 1950-talet till baby, barn och docka. Jag har lånat den på biblioteket och har tänkt mig att sticka ett par dockkläder ur den. Men inte stickade jag något!

Jag började läsa Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh. Detta är Zinats debutroman och första boken i en trilogi. Zinat är mest känd som ståuppkomiker. Huvudpersonen Shirins historia baseras på Zinats egen flykt till Sverige med sin 2-årige son 1991.  Även om delar av historien är fiktion så känns boken väldigt självbiografisk. Shirin flyr från Irans begränsningar och villkoren som hårdnar framför allt för kvinnorna med Ayatollan Khomeini vid makten. Hon rymmer också från sin våldsamma make som hon blev bortgift med mot sin vilja som 16-åring. Berättelsen handlar också om Shirins brokiga skara av släktingar. 

Zinat har en förmåga att skildra svåra upplevelser osentimentalt och dramatiskt på samma gång.

Idag har jag hämtat hem Bettan från vinterförvaringen. Hon ser pigg och fräsch ut!

För några veckor sedan fick jag för mig att klippa sönder mitt gamla skinnställ från 1990-talet. Fick en idé om att brodera ett armband på en bit av skinnstället och igår gjorde jag det klart på brodericaféet. Det går ganska lätt att brodera eftersom jag använder skinnål och jag ska absolut göra fler armband eller kanske andra saker av skinnstället.

När armbandet var klart började jag med nästa armband av en gammal spets.

Det är bara knäppningen som saknas.

Glömde att visa de söta äggmössorna och små muddarna, som mina kurskamrater på tvåändstickningen stickade förra helgen.