Nu har jag stickat båda mönsterbårderna och har ett par hundra varv monoton stickning endast räta och aviga tills två maskor återstår. Sedan ska sjalen blockas och då syns uddarna och mönstret tydligt.

En dag åkte vi till Södra Sandnäset vid Tärnaby, för att besöka renar, testa att kasta lasso och äta souvas.

Precis när vi öppnade grinden till hagen där aktiviteterna fanns kom en ren fram och sa välkommen. Både barnbarnet Linnea och vi vuxna blev lika förvånade.

Först drack vi kokkaffe och åt våfflor så att vi skulle orka kasta lasso.

Vi fick instruktion hur man lindar upp en lasso så att det går att kasta, hur man siktar och hur man kastar för att träffa renens horn. Vi fick inte kasta fast levande renar utan ett par renhorn var fastsatta på ställning. Äldste sonens sambo Linda tar här sats, siktar och kastar....det gick bra!

När vi kastat lasso och hälsat på renarna igen, så åt vi grillad souvas. Souvas är lättrökt renkött och här är det lagd på gahkku med sallad till. Supergott! Gahkku är ett litet tjockare tunnbröd som är segt och kan gräddas i stekpanna över öppen eld. Man kan också grädda det i stekpanna på spisen.

Vi åkte vidare till Tärnaby där vi bl.a besökte ett loppis där jag såg ett kul ryggsäcksåterbruk.

Tärnaby kyrka ligger vackert med utsikt över sjö och fjäll.

Jag var litet sen i starten med att bestämma mig för att delta i Året Runts mysteriestickning, som är designad av Maria, vilket gav upphov till "startproblem". Det var stört omöjligt att få tag i Året Runt nr 28 med ledtråd 1 och jag kilade iväg till bibliotek i Stockholm för att få tag i mönstret där. Tji fick jag! Inga Året Runt på de bibliotek jag besökte. Som tur var kunde man maila Året Runt och få hjälp med att få deltråd 1. Dock hade nästa nummer kommit ut innan jag kunde starta upp med stickningen.

Nu ska jag börja med spetsmönstret i ledtråd 3 och i morgon får jag åka till affären 1 mil bort, så att jag inte blir utan sista ledtråden. Det ska bli en present till - nej, det kan jag inte skriva här!

Äldste sonen med familj har också kommit nu under min andra semestervecka och vi gör en del utflykter. Bl.a har vi varit i Stekkenjokk där det tidigare funnits en gruva och över kalfjället går en väg vars högsta punkt är 876 möh dvs över kalfjället. Vi tog med oss lunchen upp på en höjd en bit från vägen.

Döm om min förvåning när jag vid affären i Klimpfjäll känner igen en fotobloggare, Fjällripan. Det var kul att träffa dig!  

Jag tror inte mina färgval är så typiska för "Fair Isle" stickning, men så blev det nu. Snart kommer nog ledtråd 5!

I bilen på väg norrut till gården i Lappland stickade jag ledtrådarna i KAL:en En gåte på en måte som Torirot från Lillehammer har startat. Nu har fjärde ledtråden publicerats, så i morgon sätter jag mig på altanen med stickningen och njuter.

Här hittar du ledtrådarna.

Vi blev bjudna hem till vår kursledare i växtfärgning för att pröva att karda och spinna ull. Nu eller aldrig tänkte jag, som har mammas kardor och spinnrock kvar och så körde jag till Örsundbro.

Vid välkomstkaffet visar Maryam (till höger i bild) sitt fyndade toktäcke. Täcket är i siden och väldigt vackert.

Texten här intill är från Karen Elders bok Broderi, från 1995.

När kaffet var urdrucket gick vi in till ullen, kardorna och spinnrockarna. Några sländor fanns det också.

Ganska snart fick jag ordning på kardorna så att det blev en liten hög att spinna garn av. Här testar jag att spinna på slända.

Sedan försökte jag att spinna på spinnrock, men det gav jag upp efter ett par försök. Andra hade dock full kläm på hur det skulle vara.

Här tittar vi på vackra fårskinn.

Inte har jag trott att jag någon gång skulle köpa ull och karda med mammas kardor, men här är beviset. Någon gång ska jag plocka ner mammas spinnrock från vinden och testa att spinna på den.

I morgon åker vi tillsammans med goda vänner till Krakow. Jag lägger ner stickning i bagaget för några varv kan det allt bli på barnbarnet Maxs tröja. Åtminstone borde bakstycket bli klart eftersom jag snart ska börja med ärmintagningen. Märkligt att mönstret heter den lille Havfrue och så är det en pojktröja.

Så här ser sjalen Fyllerud designad av Mia Rinde ut när den är uppslängd i en buske!

Om du vill sticka den så finns mönstret, som är gratis, HÄR

Den är stickad i tunn mjuk ullgarn som jag köpt av Triinu Andreassen.

Igår var jag på brodericafé i Slöjdhuset och började då på ett återbruksbroderi. I början av 1980-talet gick jag en 1-årig lärarutbildning för flamskvävnad, men jag har aldrig varit kursledare i ämnet. Två av de vävnader jag gjorde då ska nu få sin plats på en förvaringsväska för t.ex pågående stickprojekt. En knypplad spets har jag sytt fast som trädstam. På grenarna från trädet ska fåglar och blommor broderas.

Att inte garnet blev uppnött på vissa partier som jag har stickat baklänges ibland. Men nu ligger den där för blockning och det känns skönt. Min andra stickade spetssjal. Det dröjer nog ett tag innan jag ger mig på en till, men litet "blodad tand" har jag nog allt fått! Jo, du ska få se den sedan upphängd i någon buske!