Idag döptes tredje barnbarnet Max i Täby kyrka. Han skulle också bära dopklänningen som jag virkade till äldsta sonens dop 1978. Son nummer två har också haft den liksom de två flickebarnbarnen. Det var ju rosa foder då i dopklänningen så nu hade farmor bytt till blått. Tyvärr hade strykjärnet "spottat ut" litet smuts så det var en liten fläck på framsidan. Som tur var hade jag virkat extra blommor när jag gjorde en ny krage till dopklänningen så en sådan sydde jag fast över fläcken. En kvart innan dopet   - hoppla!

(klicka på bilderna så blir de större)

Här är Max iklädd dopklänningen som består av ca 1 400 små, väldigt små!, blommor.

Max passade på å leka med vattnet....    

Igår fyllde barnbarnet Elsa 4 år. Hon hade vaknat 5.30 och sagt:"Hämta paket!" Det liksom var inget annat att göra för de något trötta föräldrarna     

Här är barnbarnen Elsa och Linnea små prinsessor och det är de ju även utan dessa klänningar.  

De bilder som togs av Max igår blev inte så bra.

Men han ska vara med här trots det för han är en go' grabb som skrattar gott åt sin farmor när hon står på knä vid babysittern och pratar babyspråk. Här på bilden är han bara två dagar gammal.  

Han hade oturen att få RS virus för några veckor sedan och fick ligga på sjukhus en vecka med sin mamma. Sondmatning och syresättning av blodet var inte skoj för varken den lille krabaten eller hans familj.

Mottagningskommittén var i full fart i snödrivorna!

Elsa

Hon var stolt!

Knappt farmor fick låna...

Vilken speciell orkidé de hade fått!

Blå för Max!  

Storken kom i morse kl 8.03 med Max! 52 cm lång och 3755 g tung. Blond (mycket hår) och blåögd ja! Det är yngste sonen och hans sambo som blivit föräldrar igen.

Lille Max kommer hem redan i morgon så då strålar vi alla samman där.

Presenterna är klara - ja, både Max och Elsa får paket. Det är väl inte svårt att lista ut vem som får vad va? Elsa ska bara ha jåååååååååsa! Hon har länge önskat sig en brevlåda till lekstugan.

Men visst ja, hunden Nelly måste väl också ha paket??!!

Det var inte bara de små tvåbenta som tappade tålamodet på julaftonskväll. Nelly tyckte att det dröjde väl länge innan tomten dök upp så hon nosade fram sina egna paket! Barnbarnen tyckte det var litet orättvist.                 

men så dök han då äntligen upp...

och Pysselfarmor har visst också varit snäll.....bl.a. dessa låg i paket till mig - tack Tomten.

Pysselfarmor har ägnat sin tid åt sina kära barnbarn med familjer.

Fredagskvällen var det Elsa som behövde litet sällskap.  

Nog för att Nelly håller ett vakande öga, men hon är inte mycket att ha när det gäller att fixa fram en vällingflaska.

Här är Nelly förevigad i akvarellformat av Pysselfarmor.

Elsa kan också måla!

Och nog är hon litet intresserad ändå när Pysselfarmor stickar.

Kaninen, som Pysselfarmor sydde för ett bra tag sedan, har blivit en sängkompis nu.

Det gällde att hinna hem innan Linnea med familj anlände.

Teckning och fina magnethjärtan för kylskåpsdörren fick vi.   

Tur att Linnea hjälpte till att fixa trädagårdsmöblerna så att vi kunde fika ute i solen.

Gick förbi anslagstavlan på väg till Tumba pendeltågstation.

Där satt den här affischen. Direktsändning från Metropolitan till Tumbascenen. Men det är inte det som är det konstiga......

utan plötsligt började jag undra en sak som jag inte tänkt på tidigare.

Min mamma hette Armida. Född 1911 långt inne i Lapplandsfjällen. De hade ingen bilväg, el, telefon, grammofon, radio eller tidning. Låter märkligt kanske i dessa tider, men så var det.

Hur i jisse namn "hittade" mormor och morfar min mammas namn?

Var hörde de det?

Barnbarnet Elsa med föräldrar hälsade på fredag-lördag. Det var så vackert väder så vi passade på att vädra våra lungor. Pysselfarmor snodde barnbarnets åklapp och tog sig en tur ned efter vägen. Det gick undan! Barnbarnet ville inte åka sedan...hmmmmm