Puh! Hatten passade!
Efter alla dessa äventyr med hatten så var den äntligen på plats.

Elsa var väldigt intresserad av spetsmuddarna jag stickade och ville ha egna sådana - för att ha på dagis!? Vita? Hmmmm....

Okey - farmor är inte den som är den - hon satte fart och levererade ett par spetsmuddar på midsommardagen. En mindre variant av de jag stickat tidigare.

Spets – vinranka

Garnet jag använde är från Gjestal spinneri, Topp Mohair

(65% mohair, 35% akryl)

Stickor nr 4

Mönstret är delbart med 9 + 4

För muddar till mig själv lade jag upp 49 maskor

För muddar till Elsa, 3 år, lade jag upp 31 maskor

Varv 1 avigt

Varv 2 avigt

Spetsmönster

Varv 1 och vartannat varv (avigsida) stickas avigt

Varv 2 3 rm, * omsl, 2 rm, öhpt, 2 rm tills, 2 rm onsl, 1 rm repetera från * till sista

m därefter 1 rm

Varv 4 2 rm, *omsl, 2 rm, öhpt, 2 rm tills, 2 rm, omsl, 1 rm, rep från * till sista 2 m,

2 rm

Sticka till den längd du vill ha muddarna.

Jag stickade 2 varv aviga på mina egna muddar och till Elsas muddar stickade

jag 4 varv 1 a, 1 r, 1 a, 1 r osv för att det skulle bli litet resår på hennes muddar

så att de sitter fast på handen. Maska av och fäst trådarna. Klart!

På en vägg hos värdinna/värd hittade jag ett alster från 2005.
Lapplandsfjäll - akvarell

Det går framåt med vissa saker som t.ex Elsas hatt är klar nu trots bussäventyret. Jag får hoppas att den passar lilla huvudet. De förra hattarna var alldeles för små, så jag hoppas att jag tagit till nu, men inte i överkant så att den glider ner över ögonen. Det får jag se på torsdag. Bestämde mig för att virka en annan blomma och dessutom sy fast tre pärlor i blomman.  

Sjalen går så sakteliga framåt. Kanske ser du att det blivit fler varv sedan senast jag visade upp den?

Helt fantastiskt - det fanns ett nystan i en butik!

Nu kan jag fortsätta med barnbarnets hatt.

Man ska aldrig ge upp! 

Barnbarnet Elsa verkar aldrig få någon hatt av sin farmor! Det hände en malör i fredags.....om du har sett filmen här bredvid så var det nästan så jag kände mig i fredags morse! Jag tänkte - The Last Crochet!

Jag virkar på bussen in till sta'n. Vid Slussen kliver jag av för jag åker tunnelbana därifrån. När jag kom fram till dörrarna ner till tunnelbanan undrade jag vad det var kring mina fötter. Tittar ner - och ser det rosa garnet som ett enda streck bort till bussdörrarna - som är stängda!!!

Bussen håller på att svänga ut från hållplatsen. Jag börjar nysta och dra i garnet för jag tänker att jag ska få ut det från bussen genom dörrspringan, men det är något som tar emot. Då inser jag att snart åker bussen. Virkningen ligger fint ihopvikt i min handväska. Garnet går från handväska...slingrar sig på trottoaren och in genom bussens dörrspringa. Nu inser jag att handväska med pyssselfarmor snart ligger efter bussen som ett fladdrande knyte. Det är i varje fall min plötsliga bild. Aj aj aj det här kommer att göra ont tänker jag för det är ett starkt garn. Men jag tar i och sliter av garnet. Det skär in i lillfingret och det blir ett djupt sår.

Först blir jag arg därför att ingen enda människa sa något till mig. Sov alla? Sedan börjar jag småskratta för mig själv för jag tänker på filmen på bloggen.

Garnet som är kvar räcker inte till Elsas hatt! Och jag har inget mera hemma av den sorten heller. Tror inte heller jag får tag i det eftersom det är ett flera år gammalt garn jag hittade i mina gömmor.

Nu får farmor börja om igen! Men tredje gången gillt!

Jag tyckte om rosen jag virkade till barnbarnet Elsas hatt.

Som det gick som det gick med.

Här finns mönstret.

Därför bestämde jag mig för att virka sådana rutor fastän i olika färger. Jag har ingen aning just nu vad jag ska göra med rutorna, men det ordnar sig säkert. Det är ibland roligare att bara börja skapa och se vad det blir till slut. Ibland är det bra att vara mera strukturerad, som med spetssjalen som jag stretar på med.

Det är inte lätt att virka en liten hatt som ska passa barnbarnets lilla söta huvud när farmor inte kan prova allteftersom virkningen framskrider.

Så bidde det också som det bidde....ingen av hattarna passade!

Ja visst modern hade sagt att det skulle vara det och det måttet. Men var sjutton ska jag mäta det någonstans på hatten? Där uppe eller där nere vid kanten. Jag har ingen aning!

Elsa fann dock råd på det hela. Vita mössan kunde grannens lilla flicka få. Så vi knatade dit och Elsa överlämnade hatten gladeligen. Jag tror att grannflickans mamma blev glatt överaskad! Den åkte då på barnets huvud direkt. Och den passade!

Farmor virkar fler var slutorden från Elsa.

Nu har farmor ritat av Elsas hatt av tyg.

Och så virkar farmor ett par till.

Skam den som ger sig och vad gör man inte för sina barnbarn?!

Allt kom på en gång!

Idéen alltså om hur jag ska göra en spetsväska.

Jag nålar nu för att se om det går bra.

Ett rosa linneförkläde som jag köpt på second hand för flera år sedan får bli insidan (fodret) i väskan. Samtidigt kan jag sy fast de virkade rutorna på utsidan. Jag har vänt förklädet så att rätan är inåt.

Här är förklädet när jag har nålat ihop det.

Jag viker några veck så att nederdelen av förklädet passar ihop med midjemåttet på förklädet.

Fickan på förklädet finns på insidan av väskan.

Den blir bra att stoppa mobilen i.

Sedan tar jag en duk som jag köpte på Second Hand i Eriksberg och nålar fast den på utsidan.

Blommorna och bladen har jag virkat nu.

Jag ska nog virka fler ser jag.

Handtaget hittade jag förra veckan i min korg i källaren.

Det är ett brickband jag virkade på 80-talet, men jag använde det aldrig. Nu har jag glädje av det.

Gammalt och nytt blandat tillsammans.

Jag tror att det får bli så här - min första spetsväska.

Jättekul - det kommer att bli fler!

Ibland är minnet kort. Eller kan det vara en form av förträngning?

Jag virkade väldigt mycket på 70- och 80-talet. Bl.a den här dopklänningen gjord av ca 1 400 små rutor. Båda sönerna är döpta i den. Naturligtvis då med blått tyll i underklänningen. Barnbarnen Elsa och Linnea har också använt den. Jag ska brodera en lapp med namnen, dopdag och kyrkans namn och sätta i klänningen.

Sedan kom jag på att nere i källaren stor en stor korg med virkade rutor i. Faktiskt är det ett sängöverkast. Nu har jag tagit fram korgen och tänk - i botten på den låg två virkböcker från 70-talet också. Det fanns också 39 andra sorters rutor där, en duk och en virkad spets. 
Hon som spar hon har!

Jag virkade nog så mycket ett tag att jag tröttnade på alltihop och ville inte se en virknål. Nu ska jag titta vad jag kan hitta på av det här.