I helgen broderade jag på egna nålbundna vantar så du kan säkert undra varför....när jag säger att jag ska börja en kurs i nålbindning i morgon kväll. Det är samma lärare som jag hade förra gången. Suveräna Eva Andersson. Tyvärr är det så att man glömmer väldigt lätt vissa saker om man inte ständigt håller på. Nålbinda inser jag är en sådan sak - åtminstone för mig. Jag ser fram emot kursen för nu vet jag att tekniken kommer att fastna i mina fingrar - eller är det i huvudet   

Hur som nu har jag nystat garn, plockat fram två nålar för nu ska här göras enligt regelboken. Två vantar samtidigt!

Här skrev jag tidigare om nålbindning

Här går jag kursen

Min mamma var en hejare på nålbindning. Hon hade en nål gjord av ett gammalt tandborstskaft. Inte för att hon tänkte så miljömedvetet. På 60-talet tror jag inte det ordet fanns. Det var av praktiska skäl - det fanns inga affärer där bland fjällen. Dessutom hade hon väl inte alltför gott ställt ekonomiskt så det gällde att vara uppfinningsrik. Denna nål har jag letat efter i alla skåp i "gammelhuset" nu, men den finns inte.

Jag var aldrig intresserad av att lära mig hantverket av henne. Vilket jag ångrade senare. Jag köpte de här böckerna

och lånade dessutom någon bok på biblioteket och försökte lära mig själv.

Men ack....det såg jag ju att det inte alls blev som mamma gjorde.

Det här var för 5-6 år sedan och det fanns inte lika många hantverkskurser då som nu, men jag hittade i varje fall en kurs vid Slöjdhuset (Stockholm).

Lärare var Eva Andersson, som senare gav ut den här boken.  

Jag har gjort flera par som jag sålt. Men det här paret ska jag behålla nu för att ha till hösten när jag går kursen i yllebroderi vid Hågelby. Jag hoppas den blir av.

På You Tube finns flera inspelningar att titta på.

Hos Spångmurs finns en pdf-fil att ladda hem.
Hos Mona Fängström också.
Hos Gammeldags finns nålar att köpa.

Bra att jag har tid på mig att fundera ut mönster och dess färgsättning.