I Dikanäs (norr om Vilhelmina, Lappland) finns en bygdeförening som har många olika aktiviteter under några sommarveckor. Här  läggs säkert sommarens program snart ut.

Jag har hållit många olika kurser. Ett minne som jag ler åt var när jag erbjöd mig att hålla en kurs i betonggjutning på gården och det blev 26 deltagare! Trodde aldrig att det skulle finnas ett så stort intresse för det.

Tänk er synen att det ligger 26 stora "rabarberbladsfågelbad" under plastskynken på ett stort gärde. Ska visa er bilder från det äventyret en annan gång.

Det har också varit skojigt att hålla kurs i att göra smycken och skapa gräskronor.

I fjol höll jag en kurs i fritt skapande i akryl.
I år blir det åter en kurs, men då med blandad grupp.

Här är några av förra årets deltagares alster.

Här är kursprogrammet om du är nyfiken på vad jag sysslar med!

Ikväll var det fjärde gången vi träffades i glasyrkursen.

Det ska vägas, pytsas, röras, hällas, röras, hällas, blandas om och om igen.....små mängder och känsliga vågar används.

Ingen nysning får åstadkommas bland pulvren!

Det känns ibland som om det vore häxbrygder vi rörde ihop och det kanske det är i alla burkar.   

Här hälls glasyr över provplattor vi gjorde första gången och sedan tvättas glasyren bort runt kanterna så att inte plattorna fastnar i ugnen.

Så här ser några av alla våra blandade glasyrer ut

Mamma P skickade mig ett mönster på en sjal efter min fråga om förslag på sjal att sticka. Jag var litet bekymrad över att jag skulle välja ett för svårt mönster och kanske tröttna på halva vägen. Dessutom när jag körde fast på formuleringen rutor som inte existerar, så hjälpte Mamma P mig igen! Tack och åter tack Mamma P.

Nu har jag kommit en liten bit och ser att jag får nog riva upp några varv. Hålen finns på rätt plats men jag drar nog litet för hårt i tråden just vid hålen så de "snörps" åt. Får släppa på garnet just när jag stickar omslagsmaskorna. Men det är nog säkert för att jag är ovan och drar litet extra - smäll på fingrarna blir det så att jag slutar med det......

Nu förstår jag varför alla verkar vara galna i att sticka sjal. Har inte förstått det riktigt förrän nu när jag själv har testat. Och än så länge känns det som ett lättsamt arbete. Det var inte så himla jobbigt ju. Beror säkert på det utmärkta mönstret jag fått.

Fråga till Mamma P: Vad heter sjalen? Har den något namn?

Det är inte lätt att virka en liten hatt som ska passa barnbarnets lilla söta huvud när farmor inte kan prova allteftersom virkningen framskrider.

Så bidde det också som det bidde....ingen av hattarna passade!

Ja visst modern hade sagt att det skulle vara det och det måttet. Men var sjutton ska jag mäta det någonstans på hatten? Där uppe eller där nere vid kanten. Jag har ingen aning!

Elsa fann dock råd på det hela. Vita mössan kunde grannens lilla flicka få. Så vi knatade dit och Elsa överlämnade hatten gladeligen. Jag tror att grannflickans mamma blev glatt överaskad! Den åkte då på barnets huvud direkt. Och den passade!

Farmor virkar fler var slutorden från Elsa.

Nu har farmor ritat av Elsas hatt av tyg.

Och så virkar farmor ett par till.

Skam den som ger sig och vad gör man inte för sina barnbarn?!

Igår, trodde jag, att jag började skapa ett nålbrev.

Jag fodrade två små virkade dukar. Dessa nålade jag sedan ihop, men lämnade en liten öppning på ena sidan. Då ser jag att det är på gång att bli en liten väska. Märkligt. Nu måste jag försöka hitta ett lagomt "knäppe" till väskan eller komma på en annan lösning för att väskan ska kunna öppnas och stängas på ett smart sätt. Så det kan bli!

Under ytan har jag kallat akryltavlan.

Men jag undrar om det inte ska vara något mera där under ytan - en groda eller en guldfisk?  

Jag målar i intervaller - i akryl, akvarell och olja. Både föreställande och fritt skapade tavlor. Här är ett fåtal av mina tavlor.

Allt kom på en gång!

Idéen alltså om hur jag ska göra en spetsväska.

Jag nålar nu för att se om det går bra.

Ett rosa linneförkläde som jag köpt på second hand för flera år sedan får bli insidan (fodret) i väskan. Samtidigt kan jag sy fast de virkade rutorna på utsidan. Jag har vänt förklädet så att rätan är inåt.

Här är förklädet när jag har nålat ihop det.

Jag viker några veck så att nederdelen av förklädet passar ihop med midjemåttet på förklädet.

Fickan på förklädet finns på insidan av väskan.

Den blir bra att stoppa mobilen i.

Sedan tar jag en duk som jag köpte på Second Hand i Eriksberg och nålar fast den på utsidan.

Blommorna och bladen har jag virkat nu.

Jag ska nog virka fler ser jag.

Handtaget hittade jag förra veckan i min korg i källaren.

Det är ett brickband jag virkade på 80-talet, men jag använde det aldrig. Nu har jag glädje av det.

Gammalt och nytt blandat tillsammans.

Jag tror att det får bli så här - min första spetsväska.

Jättekul - det kommer att bli fler!