Igår var jag på Brodericaféet på Wayne's och då pratade vi om hur många projekt man har på gång samtidigt och hur många som ligger i en låda, eller flera lådor, och aldrig avslutas. Lådan hos mig tänker jag inte visa   men däremot vad jag har på gång just nu.

Fler fåglar och hjärtan blev det igår på kameraremmen

Barnbarnet Elsas kofta går det också framåt med. Nu går det bättre med mönstret på danska och jag har också förstått principen med att sticka koftan uppifrån och ner. Detta är inte en julklapp utan från början var det tänkt som påskpresent för sådär två år sedan - houuuuups!! Tur att farmor känner sig själv så jag köpte mycket garn. Koftan kommer att passa Elsa, som fyller sex år i mars. 

Jag försöker avverka barnens beställningar på ullstrumpor och nu är nästa par klart. De är till Maria - yngste sonens fru. Har ingen aning om hon vill ha muddarna som jag stickat efter "eget huvud". Fyrkanterna ska det broderas på - vad vet jag inte just nu och sedan syr jag fast dem på muddarna.

Nu har jag börjat titta på mönster för tröjor och koftor till mig själv. Det är ju ett steg framåt i rätt riktning för jag har inte "orkat" ens tänka på det förrut. Igår köpte jag en sticktidning och där hittade jag flera fina koftor bl.a. den röda, som ser ut som en jacka tycker jag.

Så har jag testat att virka vantar. Det är efter mönstret Vargavinter, som du hittar hos Pyssel och Knåp. Jag håller på att virka några blommor därför att jag vill ha en "blommudd" på vantarna.

Igår var vi på min brorsdotter Annika Stålendahls vernissage i Stensele på Kulturcaféet Shangri-La. Annika bor sedan många år på Orust, men precis som med mig så går inte de lappländska rötterna bort. Det här är första vernissaget hon har här i norr, men jag är säker på att det blir flera för så välbesökt som detta var!

Till höger står Annika med armen om för mig okänd dam

Du kan klicka på bilderna så blir det litet större.

Caféet ägs av Kristina Maximova och Andreas Johansson.

Kristina målar underbara färgglada akvareller.

Så småningom ska hon ha utställning i Stockholm och jag ska bevaka när den blir av.

Jag fick bråttomt att slutföra hjortronsmycket (handledssmycke) som jag börjat på för någon månad sedan för jag tyckte att det skulle bli en bra vernissagepresent tillsammans med en flaska mousserande och ett par örhängen jag gjort tidigare. Det är Katarina Brieditis som har formgivit handledssmycket efter inspiration av Mäarta-Stina Abrahamsdotters vaggtäcke. Örhängena glömde jag att fotografera.....

Kolla kolla vad snälla Garntrollet har skickat till mig! Jag har fått ett 3-trådigt garn som hon har handspunnit av falklandsull   Gu' vad jag känner mig rik! Tänk att få en sådan fin present helt såhär apropå. Tack snälla du! Och nu ska jag bestämma vad jag ska sticka av det under min semester.

Ja ser ni - jag fick choklad också.....kan avslöja att den där förpackningen är tom nu vid fotograferingen....

På jobbet är vi tre tappra som träffas på lunchen varje onsdag och handarbetar med det vi för tillfället har lust med. Idag fick jag lust med att börja virka handledssmycket Hjorton som Katarina Brieditis har formgivit efter inspiration av Mäarta-Stina Abrahamsdotters vaggtäcke.

Jag fick inspirationen när jag såg detta vackra smycke hos TokTova.

I söndags small det ganska så rejält på köksfönstret och se vilken liten stackare som låg där nedanför!

Jag tänkte att jag ger den två timmar att försöka krya till sig på - annars måste jag väl ta mig för något.....och se efter knappt en timme såg det ut så här och straxt därpå flög den iväg.

Precis NU blev prinsesstårtan klar till barnbarnet Elsa som straxt kommer med sin familj. Barnbarnet Linnea ska också få en sådan här sötsak! Söta barnbarn ska ha söta saker!!

Tvåändsstickade muddarna är klara nu!

Ett virkat pärlarmband har blivit klart!

Jipppi det har legat i en låda i massor med år - ovanligt?   

Ett armband som är gjort av en bit från en gammal duk är det färdigknåpat med!

Och så har jag glömt att visa de virkade örhängena som jag gjorde för en tid sedan.

Tog med mig några saker som jag måste göra helt klara.......de var liksom nääääääästan klara. Men nu ÄR de klara!  

Ett återbruksprojekt...virkade dukar som jag köpte på Loppis och sydde fast på ett ihopvikt förkläde. Förklädesbanden klädde jag med ett gammalt brickband som jag virkade någon gång på 1980-talet! Sedan tyckte jag att väskan behövde en massa olika virkade blomster för att få det rätta intrycket.

(klicka på bilderna så blir de större)

En sypåse som jag testat att göra olika blandtekniker på. Jag köpte mycket sådant hos Canvas på Syfestivalen bl.a. angelinafilm och litet olika färger. En gammal spets hamnade på sypåsens sida och en gammal tråkig knapp klädde jag in med pärlor.  

Idag döptes tredje barnbarnet Max i Täby kyrka. Han skulle också bära dopklänningen som jag virkade till äldsta sonens dop 1978. Son nummer två har också haft den liksom de två flickebarnbarnen. Det var ju rosa foder då i dopklänningen så nu hade farmor bytt till blått. Tyvärr hade strykjärnet "spottat ut" litet smuts så det var en liten fläck på framsidan. Som tur var hade jag virkat extra blommor när jag gjorde en ny krage till dopklänningen så en sådan sydde jag fast över fläcken. En kvart innan dopet   - hoppla!

(klicka på bilderna så blir de större)

Här är Max iklädd dopklänningen som består av ca 1 400 små, väldigt små!, blommor.

Max passade på å leka med vattnet....    

De blev kompisar genast - Nelly och hjärtekatten Gnistan.

Litet ledsen blir Nelly att Gnistan ska ut och resa. Hon älskar att åka bil. Men när hon hör att Gnistan ska ligga i ett kuvert ner till Göteborg, då vill hon inte följa med, utan pussar honom på nosen och viskar i hans öron att han får det hjärtevarmt hos sin nya familj.