Kanske kan det vara kul att se hur Metropolen Dikanäs ser ut. 

Dikanäs ligger ca 1 mil från min gård i södra Lappland. Jag bor alltså inte på gården året runt utan vistas där på mina semestrar. Det är mitt barndomshem. Dikanäs ligger 11 mil norr om Vilhelmina, ca 8 mil från Storuman, ca 9 mil från Tärnaby och 2,5 mil från Kittelfjäll. Du ser vilken centralort det är!

Det är till Dikanäs jag åker för att handla, tanka bilen, hämta ut vinet på utlämningsstället, posta brev, lämna grejer på återvinningen, besöka kyrkogården, baka tunnbröd i bagarstugan och annat som jag nu inte kommer på. Där finns ett MC-museum!

Här är en förenklad karta så att det kanske går att orientera sig i detta stora centrum!!

Klicka på bilderna så blir de större

Den gula byggnaden som ligger mitt i "smeten" är Hamrebys Sport och Special. Kort och gott så säger vi Hamrebys för den affären fanns redan då jag var liten flicka....och det är ganska så längesedan.

Det är en lanthandel som heter duga! De har bl.a. målarfärg, fiskegrejer, leksaker, betong, gullfiber, trädgårdsgrejer, båtar, elartiklar, litet kläder, skor, porslin, skruvar, muttrar, verktyg och tusentals saker till. Man frågar först där innan man drar iväg till Vilhelmina! De har det mesta. De har ett lager där bakom som är enormt! Här kan man lämna in tipset också. 

Titta på kartan nu så att du hänger med! Jag går nu vägen ner mot Vilhelmina - bara en liten bit så att jag kan fotografera mot Dikanäs fjällhandel, som ligger därborta mitt i bilden. 

Till höger ser du macken som funnits i evinnerliga tider på exakt den platsen. Den röda byggnaden som syns i bildens vänstra hörn var den förra mackägarens bostad. Numera är det café och försäljning av hantverk där.

Nu promenerar jag framåt i bilden, mot Dikanäs fjällhandel. Det går en väg bakom caféets knut och jag följer den litet grand till vänster bakom huset. För där bakom, på samma sida som fjällhandeln, ligger ett hus som jag lovat fotografera till en speciell person jag känner.

Jag står kvar på samma plats och för kameran mot vänster....en bit i taget....
Där nedanför/bakom det röda huset finns numera bagarstugan, ett litet hus som används som dygnet-runt-turistinformation och en grillkåta. Det är grillkåtan du ser taket på.

 litet mera mot vänster

och så litet till mot vänster....så blickar jag ut på vägen som går från Hamrebys, förbi Konsum och fortsätter till Vilhelmina. Titta på kartan så ser du var jag är.

Huset som nästan inte syns där bilen just dyker upp är ett litet hyreshus där många lägenheter står tomma. I det huset finns också distriktssköterskemottagning (hon är där vissa dagar) och så den sommaröppna bemannade turistinformationen. Där finns också något så otroligt som ett internetcafé! Finns inget sådant, tror jag, på minst 30 mils omkrets. Inget i Vilhelmina eller Storuman. Möjligen, men troligtvis inte, i Lycksele (närmaste stad) som ligger 18 mil bort.

Nu går jag mot den stora trafikerade (ha ha ha) vägen därborta och vänder mig om mot vänster i denna bild - mot Hamrebys.  

Då har jag Konsum till höger och Hamrebys rakt fram.
Ja det var i princip hela centrumet det!
Men ser ni bilarna på parkeringen...jo jo det finns folk här.

Jag vänder mig helt om och du ser vägen jag nyss gick ut från där till höger.
Därnere vid husvagnen finns bagarstugan, turistinfon och grillkåtan.

Det var någon som undrade vad jag höll på med!

Igår var vi på min brorsdotter Annika Stålendahls vernissage i Stensele på Kulturcaféet Shangri-La. Annika bor sedan många år på Orust, men precis som med mig så går inte de lappländska rötterna bort. Det här är första vernissaget hon har här i norr, men jag är säker på att det blir flera för så välbesökt som detta var!

Till höger står Annika med armen om för mig okänd dam

Du kan klicka på bilderna så blir det litet större.

Caféet ägs av Kristina Maximova och Andreas Johansson.

Kristina målar underbara färgglada akvareller.

Så småningom ska hon ha utställning i Stockholm och jag ska bevaka när den blir av.

Jag fick bråttomt att slutföra hjortronsmycket (handledssmycke) som jag börjat på för någon månad sedan för jag tyckte att det skulle bli en bra vernissagepresent tillsammans med en flaska mousserande och ett par örhängen jag gjort tidigare. Det är Katarina Brieditis som har formgivit handledssmycket efter inspiration av Mäarta-Stina Abrahamsdotters vaggtäcke. Örhängena glömde jag att fotografera.....

För några dagar sedan körde jag till Tärnaby, ca 20 mil tur och retur, för att delta i Fjällbotaniska Trädgårdens blomstervandring till Gieravardo. Det är en växtrikt fjäll bl.a. beroende på att det är kalkrikt. Vi fick uppleva tre årstider under vandringen - sommar, vår och vinter. Jag har gått denna vandring tidigare, men gör det gärna om och om igen. Guiderna är suveräna och varje gång lär jag mig något nytt.

Kung Karls Spira, Västerbottens Landskapsblomma 

Gullbräcka

Fjällvedel

Fjällgentiana 

Blodrot

Knoppbräcka

Fjällsmörblomma

Lopplummer - vid beröring sprätter den iväg sina fröer.

Och så hoppade en liten harpalt fram ur några videbuskar.

Det fanns fjällsippor i massor!

Ullvidet visade upp olika stadier

Här syns årstiderna - vinter, vår och sommar.

Fjällen ligger på andra sidan dalen.

Vi går på en bred tjock snödriva - runt omkring har inte gräset ens kommit upp.

Linneas kofta, som jag visat tidigare, kan jag inte blocka förrän jag är i Tumba igen. Där har jag den stora pusselhopphagen för ändamålet.

Så nu ska jag sätta stickorna i Elsas kofta.

Och man ska börja med kragen.

Tror att det är typ upp- och nedkofta.

När jag sitter vid brasan ute så vill jag tälja.

Tror, näää jag vet, att detta är början till en festspira som ska dekoreras på något sätt med björnmossa och band.

En ny sypåse är på gång också.

Var ju på kurs i Järvsösöm i Järvsö och tänkte att jag ska träna litet!

Fick för mig att bjuda hela byn på palt- och kroppkakefest.
Alla tacka ja - vi blev sammanlagt fyra!

Den ljusa är kroppkakan och då är slutledningsförmågan lätt vad det andra är. Lingonsylt är ett måste till båda, men till palt vill jag också ha smör- och sirapsröra. Det tycker min sambo är en något konstig kombination, men till hans förvåning så gjorde ena grannen en likadan röra!

För över ett år sedan var vi i Danmark och hälsade på goda vänner. Då åkte vi förbi Isagers och jag köpte garn och mönster för tre plagg – ett för varje barnbarn. Ja och på den vägen har det varit ett bra tag nu. Jag är ingen expert på danska och absolut ingen expert på att sticka koftor….ärligt sagt är detta min första kofta. Så jag har rivit upp den ett par gånger, men se, nu är det bara att fästa trådar och sy ihop under ärmarna och sätta fast kragen. Tur att jag tog till i storleken när jag köpte garnet så den ska absolut passa Linnea. Nu ska jag sätta igång med Elsas kofta. Sedan är det Max:s tröja.

En av grannarna här i lilla byn (två hushåll! - vi räknas inte!) har en damm som han byggt själv och planterat in röding och öring i.

En kväll blev vi bjudna till att fiska upp mat till middagen.

Jag fotograferade och min sambo lånade ut flugspöet precis innan det blev napp *fniss

Jo vi fick mat fastän vi inte bidrog med något....

Tuff övervakade så att allt gick rätt till.

De här muddarna har värmt hyllan väldigt länge! Jag började med dem på en broderikurs med Carina Ohlsson. Broderade en av varje och tänkte att jag skulle göra den andre när jag kom hem. Pyttsan - inte blev det så! Nu bestämde jag att man visst kan ha en av varje och gjorde dem klara.

Den där blanka dekorationsraden är klippt från en innerpåse till en vinbox.

Det doftade vin i början, men inte nu längre.

klicka på bilderna så blir de större

När vi kom till gården blommade rönnen (=vår!) och blomsterängen var i praktfull sommarblom! Det var för 14 dagar sedan. Nu är rönnblommorna vissnade, men vi fick se nya när vi vandrade upp till ett fjäll häromdagen. Där mötte vi våren och snön.

Vi är hundvakt till yngste sonens Nelly (4 kg lätt!) och hon blir alltid så glad när hon får gräva i snö. 

Vi hade sådan tur att regnet vandrade runt omkring oss - inte ett droppe föll där vi var.

Första bilden är Lappspira och nummer två är Fjällviol.

Fjällviol är det massor av - fjällens vårblomma.

Det är också väldigt gott om Blåhake där. Det är "Lapplands näktergal".

Honorna kommer alltid nära, men den vackra hanen håller sig på avstånd eller som här gömmer sig bakom grenar. Jag ska tillbaka dit och försöka fånga en bättre bild på han med blå haka!

Plötsligt var det någon som sprang omkring och pep varningssignaler! Ljungpiparen försöker alltid lura fiender bort från boet genom att springa i riktning från boet.

I dalgångarna finns det massor med smörboll!

Det är också en typisk fjällväxt.

Nu har sockorna hittat sina fötter! Fötterna blev glada!

Regnet hängde i luften, men vi klädde på oss och åkte iväg för att fiska. Vi hade i övrigt himla tur med vädret, när barnfamiljerna var här på gården, för de andra dagarna hade det varit strålande sol och varmt. Men ni vet, inget dåligt väder - bara dåliga kläder   

Fisket gick väl inget vidare, men farmor serverade kolbulle som blev mäkta populärt bland barnbarnen. Ja även de vuxna vräkte i sig! Det hade jag inte trott! Vi hade annan mat med oss, men den tittade de inte ens på. Ska väl erkänna att det var yngste sonens förslag att vi skulle göra kolbulle.

klicka på bilderna så blir de större

Spännande att ha en egen eld!

För att få fisk lade vi ut nät och vi fick sik och harr. Men till sönernas förvåning så satt gammelgäddan på ett nät. Barnbarnen tyckte hon var läskig. En så här stor gädda smakar inte så gott, men grannens hundar blev glada. Han fryser in den, kokar den och benar den, sedan är det utmärkt hundmat. Vi försökte väga den och uppskattningsvis var den på 6-8 kg.

Elsa och Linnea var något skeptiska till att posera tillsammans med gäddan för de tyckte den hade fruktansvärda tänder.

Vilken tur att jag har hunnit sticka ripvantarna klara för nu är semestern slut och det blir till att återgå till "verkligheten".....

(klicka på bilderna så blir de större!)

Vädret har varit fantastiskt fint under större delen av våra fem veckor på gården. Det blev en period när det åskade och regnade, men då satt vi inne vid brasan och njöt.

Kantarellfrossan gav 20 liter svamp! Klicka här så kan du läsa mera om det på min fotoblogg.

Jag har också hittat annat ätbart i naturen...

Nelly har haft fullt sjå med att jaga möss och fjällämlar. Hon har inte haft någon större jaktlycka, men en dag lyckades hon tränga in en fjällämmel i en gång och nypa till den...hon blev så pass förvånad att hon inte började äta på den. Å andra sidan har jag hört att lämlar inte smakar så gott och hon kanske kände det när hon nöp till.

Undrar du varför hon är så blöt? Jo det där är en liten hund (4 kg) med mycket fart i, så hon väjer inte för blöta myrar och bäckar - ja inte lera heller!

så kommer en radda med njutning som naturen bjuder på

Bägarlav

Kråkvicker

Vänderot doftar gott!

  Jag har fått mani på att fotografera stenar...här är en av ett 30-tal